Inlägget har lästs 1574 gånger
är härliga, har alltid älskat dem! När jag var liten hade vi en Grand Danois tik, en gul vacker dam. Stor och stark som hittade på en massa bus. Molosser är fortfarande mina favoriter, speciellt Grand Danois (såklart) och Mastino Napoletano. Som tonåring gick jag ut med en massa hundar i bostadsområdet och hade flera “daghundar”. Bland annat 3 Whippets, 2 Afghanhundar + deras “lillasyster” – 1 svart Cockerspaniel tik, 1 Rottweiler/Schäfer korsning, 1 brun Newfoundlandshund, 2 Irländska Setters och 1 Boxer tik. Har gått lydnadskurser och valpkurser, på otaliga hundutställningar, läst hundratals böcker och jobbat i djuraffär där jag träffade en hel massa hundar och deras ägare. Hundar har alltid varit ett stort intresse. Då min dotter och jag utvecklade astma och allergi ungefär samtidigt så fick det dock bli en Storpudel som första egna hund. Han var en stor (65 cm i mankhöjd) svart vilde. Alldeles underbar! Klok, lydig, busig, smart, kärleksfull och mycket vacker.
Nu har jag frångått min förkärlek för stora hundar (mest av praktiska skäl, älskar fortfarande jättehundar) och vi har 2 Dvärgpudlar 
hemma, en svart och en vit. Den vita fyller snart 3 år och den svarta har nyligen fyllt ett. De är riktigt bortskämda små monster. Jag ville inte ta valp igen utan rädda en problemhund. Sagt och gjort, hittade ett litet smutsigt, tovigt, illaluktande knyte som på grund av misshandel var rädd till och med för sin egen skugga. Efter nästan 2 år fyllda av pälsvård, enormt tålamod, träning, god mat, omhändertagande, en massa kärlek och lek är han en glad liten “skit” och det var dags att “rädda” nästa lilla kille. En svart liten aggressiv sak som också luktade illa och hade flera klor som växte in i huden på honom fick flytta hem till oss för några månader sen. Han var mycket rädd och mycket aggressiv men igen; en massa kärlek, omvårdnad, lek, god mat, tålamod, träning och så vidare. Nu är han också en glad kille som skuttar mer än han går, gärna klättrar, alltid busar och har en otrolig aptit. Det finns mycket kvar att jobba på men som hundägare är det ständig träning som gäller. Och hundar ger så mycket tillbaka!
Ha nu en härlig fredag och en skön helg med eller utan hundar! /Sus
är härliga, har alltid älskat dem! När jag var liten hade vi en Grand Danois tik, en gul vacker dam. Stor och stark som hittade på en massa bus. Molosser är fortfarande mina favoriter, speciellt Grand Danois (såklart) och Mastino Napoletano. Som tonåring gick jag ut med en massa hundar i bostadsområdet och hade flera “daghundar”. Bland annat 3 Whippets, 2 Afghanhundar + deras “lillasyster” – 1 svart Cockerspaniel tik, 1 Rottweiler/Schäfer korsning, 1 brun Newfoundlandshund, 2 Irländska Setters och 1 Boxer tik. Har gått lydnadskurser och valpkurser, på otaliga hundutställningar, läst hundratals böcker och jobbat i djuraffär där jag träffade en hel massa hundar och deras ägare. Hundar har alltid varit ett stort intresse. Då min dotter och jag utvecklade astma och allergi ungefär samtidigt så fick det dock bli en Storpudel som första egna hund. Han var en stor (65 cm i mankhöjd) svart vilde. Alldeles underbar! Klok, lydig, busig, smart, kärleksfull och mycket vacker.
Nu har jag frångått min förkärlek för stora hundar (mest av praktiska skäl, älskar fortfarande jättehundar) och vi har 2 Dvärgpudlar hemma, en svart och en vit. Den vita fyller snart 3 år och den svarta har nyligen fyllt ett. De är riktigt bortskämda små monster. Jag ville inte ta valp igen utan rädda en problemhund. Sagt och gjort, hittade ett litet smutsigt, tovigt, illaluktande knyte som på grund av misshandel var rädd till och med för sin egen skugga. Efter nästan 2 år fyllda av pälsvård, enormt tålamod, träning, god mat, omhändertagande, en massa kärlek och lek är han en glad liten “skit” och det var dags att “rädda” nästa lilla kille. En svart liten aggressiv sak som också luktade illa och hade flera klor som växte in i huden på honom fick flytta hem till oss för några månader sen. Han var mycket rädd och mycket aggressiv men igen; en massa kärlek, omvårdnad, lek, god mat, tålamod, träning och så vidare. Nu är han också en glad kille som skuttar mer än han går, gärna klättrar, alltid busar och har en otrolig aptit. Det finns mycket kvar att jobba på men som hundägare är det ständig träning som gäller. Och hundar ger så mycket tillbaka!
Ha nu en härlig fredag och en skön helg med eller utan hundar! /Sus
är härliga, har alltid älskat dem! När jag var liten hade vi en Grand Danois tik, en gul vacker dam. Stor och stark som hittade på en massa bus. Molosser är fortfarande mina favoriter, speciellt Grand Danois (såklart) och Mastino Napoletano. Som tonåring gick jag ut med en massa hundar i bostadsområdet och hade flera “daghundar”. Bland annat 3 Whippets, 2 Afghanhundar + deras “lillasyster” – 1 svart Cockerspaniel tik, 1 Rottweiler/Schäfer korsning, 1 brun Newfoundlandshund, 2 Irländska Setters och 1 Boxer tik. Har gått lydnadskurser och valpkurser, på otaliga hundutställningar, läst hundratals böcker och jobbat i djuraffär där jag träffade en hel massa hundar och deras ägare. Hundar har alltid varit ett stort intresse. Då min dotter och jag utvecklade astma och allergi ungefär samtidigt så fick det dock bli en Storpudel som första egna hund. Han var en stor (65 cm i mankhöjd) svart vilde. Alldeles underbar! Klok, lydig, busig, smart, kärleksfull och mycket vacker.
Nu har jag frångått min förkärlek för stora hundar (mest av praktiska skäl, älskar fortfarande jättehundar) och vi har 2 Dvärgpudlar hemma, en svart och en vit. Den vita fyller snart 3 år och den svarta har nyligen fyllt ett. De är riktigt bortskämda små monster. Jag ville inte ta valp igen utan rädda en problemhund. Sagt och gjort, hittade ett litet smutsigt, tovigt, illaluktande knyte som på grund av misshandel var rädd till och med för sin egen skugga. Efter nästan 2 år fyllda av pälsvård, enormt tålamod, träning, god mat, omhändertagande, en massa kärlek och lek är han en glad liten “skit” och det var dags att “rädda” nästa lilla kille. En svart liten aggressiv sak som också luktade illa och hade flera klor som växte in i huden på honom fick flytta hem till oss för några månader sen. Han var mycket rädd och mycket aggressiv men igen; en massa kärlek, omvårdnad, lek, god mat, tålamod, träning och så vidare. Nu är han också en glad kille som skuttar mer än han går, gärna klättrar, alltid busar och har en otrolig aptit. Det finns mycket kvar att jobba på men som hundägare är det ständig träning som gäller. Och hundar ger så mycket tillbaka!
Ha nu en härlig fredag och en skön helg med eller utan hundar! /Sus
är härliga, har alltid älskat dem! När jag var liten hade vi en Grand Danois tik, en gul vacker dam. Stor och stark som hittade på en massa bus. Molosser är fortfarande mina favoriter, speciellt Grand Danois (såklart) och Mastino Napoletano. Som tonåring gick jag ut med en massa hundar i bostadsområdet och hade flera “daghundar”. Bland annat 3 Whippets, 2 Afghanhundar + deras “lillasyster” – 1 svart Cockerspaniel tik, 1 Rottweiler/Schäfer korsning, 1 brun Newfoundlandshund, 2 Irländska Setters och 1 Boxer tik. Har gått lydnadskurser och valpkurser, på otaliga hundutställningar, läst hundratals böcker och jobbat i djuraffär där jag träffade en hel massa hundar och deras ägare. Hundar har alltid varit ett stort intresse. Då min dotter och jag utvecklade astma och allergi ungefär samtidigt så fick det dock bli en Storpudel som första egna hund. Han var en stor (65 cm i mankhöjd) svart vilde. Alldeles underbar! Klok, lydig, busig, smart, kärleksfull och mycket vacker.
Nu har jag frångått min förkärlek för stora hundar (mest av praktiska skäl, älskar fortfarande jättehundar) och vi har 2 Dvärgpudlar hemma, en svart och en vit. Den vita fyller snart 3 år och den svarta har nyligen fyllt ett. De är riktigt bortskämda små monster. Jag ville inte ta valp igen utan rädda en problemhund. Sagt och gjort, hittade ett litet smutsigt, tovigt, illaluktande knyte som på grund av misshandel var rädd till och med för sin egen skugga. Efter nästan 2 år fyllda av pälsvård, enormt tålamod, träning, god mat, omhändertagande, en massa kärlek och lek är han en glad liten “skit” och det var dags att “rädda” nästa lilla kille. En svart liten aggressiv sak som också luktade illa och hade flera klor som växte in i huden på honom fick flytta hem till oss för några månader sen. Han var mycket rädd och mycket aggressiv men igen; en massa kärlek, omvårdnad, lek, god mat, tålamod, träning och så vidare. Nu är han också en glad kille som skuttar mer än han går, gärna klättrar, alltid busar och har en otrolig aptit. Det finns mycket kvar att jobba på men som hundägare är det ständig träning som gäller. Och hundar ger så mycket tillbaka!
Ha nu en härlig fredag och en skön helg med eller utan hundar! /Sus
Comment here